Det har skrivits långa avhandlingar om ölhistoria. Faktum är att det finns få alkoholhaltiga drycker som har lika långa traditioner som öl. I alla fall om man definierar öl som resultatet av blandningen jäst, stärkelse från säd och vatten. Man har hittat tecken på ölliknande drycker i såväl Gilgamesh-eposet som på Sumeriska minnestavlor. Då talar vi om ölhistoria som sträcker sig många tusen år bakåt i tiden. Att humle med sin ljuva beska kan balansera sötman från malten och dessutom har bevarande egenskaper upptäcktes av bryggare redan på 800-talet. Tidigare kunde man krydda sitt öl med till exempel enris eller pors. Man vet att vi bryggt öl sedan bronsåldern här i Norden. Under medeltiden var öl nästan vanligare än vatten eftersom ölet höll sig bättre tack vare alkoholen och andra konserverande ingredienser. Det var helt enkelt lättare att brygga än att finna färskvatten av god kvalitet. Det öl man oftast drack på den tiden hade ungefär samma styrka som våra dags lättöl. Det var framför allt i de medeltida klostren som teknikerna för ölbryggning förfinades och än idag framställs flera av de förnämsta ölsorterna på bryggerier som drivs av klosterordnar. Under industrialiseringen på 1700-talet skapades förutsättningar för mer storskalig ölbryggning och nya sorter som lager och pilsner tillkom. Ölhistoria går hand i hand med historiska genombrott inom forskning. Att brygga öl kan vara väldigt enkelt, men studier av jästsvampar och andra mikroorganismer kan leda till bättre bryggning. Den danske 1800-talsmykologen Emil Christian Hansen upptäckte jästsorten Saccharomyces carlsbergensis som än idag är svårersättlig vid produktion av lager. Förbudstiderna under 1800- och 1900-talet hade stor påverkan på bryggerinäringen som dock återhämtade sig och idag är inne i en slags metamorfos eftersom marknaden för små specialiserade bryggerier blivit större.

(Visited 95 times, 1 visits today)